大都市からの小さな報告 (en liten rapport från en stor stad)

Platsen är ett stort konferensrum i en skyskrapa i stadsdelen Roppongi mitt i centrala Tokyo. Utanför fönstren syns en myriad av höga hus som badar i den det starka tidiga solljuset, det går också att skönja konturerna av några historiska tempel i fjärran.

Innanför deltar ett 30 personer som var och en representerar ett land och en annonsör-organisation. Vi är med andra ord inte här för att diskutera Tokyos byggnadsarkitektur, även om det hade varit intressant. Vi är alla medlemmar i WFA – World Federation of Advertisers. En organisation som företräder annonsörer och annonsörorganisationer från fler än 60 länder och omkring 100 av världens största annonsörer.

I det stora konferensrummet diskuterar deltagarna denna fredag en mängd frågor. Frågor som många sannolikt skulle anse som märkliga eller fullständigt ointressanta. Men för alla oss som försöker bidra till att skapa en bättre miljö för alla företag som investerar i reklam – läs annonsörer – är dagens diskussioner högoktanigt intressanta. Vi försöker alla att bidra till att skapa en bättre fungerande reklam- och mediemarknad.

Brand saftey, media transparency, responsible advertising, self regelation, viewability och inte minst Google och Facebook är några av de frågor som stöts och blöts denna dag samtidigt som solen över den japanska huvudstaden hinner bleknar något.

Ett annat fenomen, som tyvärr verkar vara universell, är den kring människors alltmer skeptiska inställning till reklam. Det är inte bara i Sverige där mer än häften av befolkningen uppger att de är kritiska till reklam. Dagen innan detta möte fick vi – Sveriges Annonsörer – ta emot WFA:s prestigefyllda pris ”President’s Award” för kampanjen ”Reklam inte bara störande”. En upplysningskampanj vi gjorde i samarbete med Forsman & Bodenfors i syfte att belysa alla positiva effekter som uppstår som ett resultat tack vare reklam. Något som alltfler människor tycks vara ovetande om.

När jag för ett antal år sedan – på allvar började att besökte dessa internationella möten med kollegor från världens alla hörn – var det relativt få frågor och utmaningar som vi alla delade gemensamt. Idag – mindre än tio år senare – inser jag att det är precis tvärt om. Problemet är att jag inte vet om detta är något bra eller dåligt?

 

Av Anders Ericson
anders.ericson@annons.se